torsdag 29 januari 2015

Ljudbokhjälp sökes!


Böcker! Det är en passion. Världar att ta till sig i precis den takt man vill och hinner med. Skön avkoppling. Pappersböcker. Det har liksom varit halva grejen det där med en pappersbok - gärna snygg, med sköna sidor och snygg text - och doften av en ny bok ... Nej, jag sa inte att jag hade någon måtta på passionen ;) Och alla snygga bokmärken ... som jag inte har, men gillar. Kolla på det här:


Man kan köpa dem HÄR! ... men det ska jag inte :) Drömma får man dock!

Men, så till saken. Ljudböcker. Nu är jag snart klar med de fem delarna i trilogin (jo, jag vet - men det ÄR så) "Hitchhikers Guide to the Galaxy"  - som jag lyssnat på i bilen. 
En gång på stenåldern läste jag dem tre första delarna - och nu var det dags för alla fem. Den sjätte, And another thing ... skriven av Eoin Colfer, väntar i bokhyllan på att bli läst.

Men vad ska jag lyssna till nu? Köpa ljudböcker blir lite dyrt (även om jag gärna vill äga mina böcker *suckar över extravagansen*), och ladda hem.. man SKA ju inte - så jag funderar på Storytel:


Någon som har erfarenhet av dem? Lyssna på hur mycket böcker som helst för 169:- i månaden. Låter ju bra (excuse the pun) men ÄR det så bra? Hinner man lyssna för hela pengen (sa hon snålt och tänkte på att en pocket bara kostar 49 spänn - typ). Finns det andra som är bättre? Det är bara ett par bilresor kvar på min bok - nöden är nära! Hjälp!









Begravning


Igår var jag på begravning. Mannen som alla var där för att säga farväl (eller på återseende) till kände jag inte. Vi hade bara träffats ett fåtal gånger. Men jag känner familjen - och jag känner deras sorg.
När jag skulle tala skakade rösten - för hur håller man sorgen borta när den är så påtaglig ... kanske ska man inte ens försöka.
När vi, jag och två kollegor, träffade konfirmander senare på eftermiddagen så kom vi in på sorg, döden, bön ... Det blev mycket prat. Själva kanske ungdomarna inte bidrog med så mycket prat - men de var med. De kände igen sig. De förstod. Och kanske var det första gången de hörde någon sätta ord på deras tankar.

För sorg är sorg. Det går inte att gradera. Den djupaste sorgen du upplevt ÄR den djupaste sorgen du upplevt. Liksom min är min. Så enkelt är det. Ingen tävling. Bara förståelse.







 
Jag ser hur ljusen brinner ut,
jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss som lyste för oss
tar slut, dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort,
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig som skulle bli mitt liv
tar slut, skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.

Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Så fast det var natt var det ändå inte svart;
Därute tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.

Så innan min låga flämtar till,
och skymningstimman tiger still,
vill jag vara ett bloss för dom som följer oss
en tid, ett ljus i deras liv
en tid, ett ljus på deras stig


Björn Afzelius







tisdag 27 januari 2015

Vad jag inte gör


Jag känner varken Peppe eller Peppes kompis Hanna - men den här lilla idén till blogginlägg sprider sig som en liten löpeld. Jag hittade listan hos Onekligen!

Vad jag inte gör:

Jag tycker inte om att prata i telefon. Jag färgar inte håret. Jag läser inte längre ut tråkiga böcker. Jag oroar mig inte för vad andra tycker. Jag har inte åldersnoja. Jag diskar inte varje dag. Jag tuggar inte tuggummi. Jag stryker inte speciellt mycket. Jag saknar inte min mamma. Jag vill inte alltid åka till jobbet. Jag spelar inte Lotto, tipset eller på hästar. Jag har inte alltid de bästa ideer till blogginlägg.

Du då? 









måndag 26 januari 2015

Triki triki ... mana mou


"Velvet morning"



Demis Roussos
15 juni1946 - 24 januari 2015






Tacksamhet ... and a grumpy note



Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!



måndagskvällar
att lägga sig efter en låååång dag
snö
bokpaket
varm choklad med punsch
cellprov (inte att ta dem, men att vi har förmånen att bli kallade)
trevligt bemötande
matsång
klar ljus himmel kl. 17
spolarvätska
lunch i trevligt sällskap
tänder
Stella
tålamod
small-talk
hörlurar
gott vin
hemmadag
loppisfynd
snöslunga












söndag 25 januari 2015

Helgen som försvann


Vart tog den vägen?
Hann ju läsa lite, förstås ...
... fika ...
... mysa med go'tjej ...
... äta ute ...
.
.
.
Det har varit en bra helg.
Den försvann inte.
Den gick helt enkelt bara för fort!
Väldigt mycket för fort!







Det är tävling den här gången!
Men jag kan ju inte hålla mig till en bild - så ...
... jag gör reklam så du kan vara med och tävla istället ;)
Bra va?








torsdag 22 januari 2015

Just. This.

To love. To be loved. To never forget your own insignificance. To never get used to the unspeakable violence and the vulgar disparity of life around you. To seek joy in the saddest places. To pursue beauty to its lair. To never simplify what is complicated or complicate what is simple. To respect strength, never power. Above all, to watch. To try and understand. To never look away. And never, never, to forget.
Arundhati Roy, The Cost of Living





... yeah...









tisdag 20 januari 2015

Flera - ett fototema


Vi  (läs; jag) köper dem till varje jul. Nötknäckaren (nej, inte "knäpparen") åker fram - som den gör varje år och har gjort sedan ...ja, Adam var länsman och jag var ett barn. Och sedan? Sedan äter D.Y. några stycken. ... Det var det det! 

Men visst är de snygga att se på!?



Tisdagstema







måndag 19 januari 2015

Tacksamhet ... och Herregud & co



Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


3350 – 3372


omvägar
”förlorad” son hittar hem efter stormen
gott samtal kring livets svåra
amatörfotografer
pratglada ungdomar
raska promenader
åskväder som överraskade – lite coolt i januari ändå
se lite nytt
”halloumoti” – ljummen, färsk
snöflingor stora som vantar (nåja)
kvällsmat (middag?) på ”Golden Arches”
äntligen klippt
julen åkte ut*
tulpaner – mängder
biopremiär
tomt när d.y. åkte hem – men snart ses vi igen
intervju inför skolprojekt (inte mitt skolprojekt – inte jag som intervjuade)
rena golv
soffhäng med surf
promenadväder
vackra böcker
Herregud&co
helgfika



Herregud & co - sätter fingret på "det" om och om igen.
Hitta dem HÄR!









söndag 18 januari 2015

Hur man blir författare. Svar av Neil Gaiman - obetalbart


Författaren Neil Gaiman har en Tumblr-blogg. Där har han, ibland, frågestunder. Den 10 januari i år fick han följande fråga:


Fråga: Jag har nu länge försökt mig på att skriva. Jag har mängder med fantastiska idéer, men det är verkligen svårt att få ner tankarna på papper. Därför blir det inte mycket med dem. Har du några goda råd?

Svar: Skriv ner idéerna. Om de ska bli berättelser, försök berätta det du själv skulle vilja läsa. Avsluta det du påbörjat. Gör det ofta och mycket och du blir en författare. Ända sättet att göra det på är att göra det.

Jag skämtar bara. Det finns lättare sätt att göra det. Till exempel: På toppen av ett avlägset berg växer ett träd med silverlöv. En gång om året, i gryningen den 30 april, blommar trädet med fem blommor, och under en timme blir varje blomma ett bär. Först grönt sedan svart och till sist guldfärgat.

Ögonblicket då bären blir guldfärgade kommer fem vita kråkor, som väntat på berget, och som du misstagit för snö, nedsvepande och tömmer trädet på bär innan de flyger iväg, skrattande.

Du måste, med dina bara händer, fånga den minsta av kråkorna och tvinga den att ge dig sitt bär (Kråkorna sväljer inte bären, de bär dem över havet, till en magikers trädgård, för att släppa dem, ett och ett, i munnen på hans dotter, som kommer att vakna ur sin förtrollade sömn när hon, till slut, fått 1000 bär). När du fått det guldfärgade bäret måste du placera det under din tunga och genast återvända hem.

Hela den kommande veckan får du inte prata med någon, inte ens din familj eller någon polis som stoppat dig för fortkörning. Sov inte. Låt bäret ligga under din tunga.

Vid midnatt den sjunde dagen måste du bege dig till den högsta platsen i din stad (det är vanligt att klättra upp på tak för det här) och, med bäret tryggt under din tunga, återge hela Fox in the Sox utantill. Låt inte bäret glida fram. Glöm inte någon del av dikten eller hoppa över bitar som ”Muddle PuddleTweetle Poodel Beetle Noodle Bottle Paddle Battle”.

Sedan, och bara då, kan du svälja bäret. Du måste sedan skynda dig hem så fort du kan, för du har bara en halvtimme på dig innan du faller i djup sömn.



När du vaknar på morgonen kommer du kunna få ner dina tankar och idéer på papper, och du kommer att vara en författare.


Så, nu är det bara att öva:











Med manteln av ...



... blev det ändå en promenad!




Vi mötte en snigel! Då förstår ni att kylan inte riktigt slagit till här! Vi hoppas den gör det - snart, djupt och obarmhärtigt ... i alla fall för sniglar (och fästingar - jag är inte bara emot EN sorts djur)!

En ovanligt dekorerad postlåda gick vi förbi också! Det gäller att postverket har modiga människor i tjänst - annars blir det ingen post i den lådan!

Och Möte ... alltid spännande på landet. "Undrar vem DET är!"




och ... efter som manteln åkt på igen:










Manteln är på










lördag 17 januari 2015

Ödehuset av William Paul Young


Originaltitel: The Shack
Svensk titel: Ödehuset
Författare: William Paul Young
Utgiven: (2008-07-01) svenska utgåvan 2010-04
Förlag: Libris Förlag
ISBN:
 9789173870597
Genre:
 Deckare & kriminalromaner (inom Skönlitteratur) ... tycker adlibris

Som introduktion till den engelska versionen kan man läsa följande på bokens baksida:
Mackenzie Allen Phillips's youngest daughter, Missy, has been abducted during a family vacation, and evidence that she may have been brutally murdered is found in an abandoned shack deep in the Oregon wilderness. Four years later, in this midst of his great sadness, Mack receives a suspicious note, apparently from God, inviting him back to that shack for a weekend. Against his better judgment he arrives at the shack on wintry afternoon and walks back into his darkest nightmare. What he finds there will change his life forever.
Allt man får på baksidan av den svenska boken, eller för all del någonstans över huvud taget, är detta:
Ödehuset är en är en ovanlig roman som kretsar kring livets stora frågor. Boken refuserades först av de stora förlagen för sitt andliga budskap, men så fort den gavs ut spreds den från läsare till läsare och blev en snackis på Internet.
Jag fick reklam om den här boken redan när den kom ut i Sverige. Men, fastän jag jobbar inom kyrka och har en egen tro är jag förunderligt fördomsfull kring all sorts "halleluja-skönhetslitteratur". Den kan vara så pinsamt jobbig- så jag lät bli den.
Så dök den upp på en loppis för den enorma summan av 2 kronor. Svårt att låta bli. Man kan ju alltid ta reda på vad det är ändå, tänkte jag - så sagt och gjort.


Var den pinsam? Lite.
Språket och beskrivningarna blir barnsliga lite då och då. Men i stort får den mig att tänka på vilken fin bild den här författaren försöker förmedla kring något som är så svårt att förklara, och som i så mycket fått ett dåligt rykte (tro = religion = dumheter).


Jag är inte ledsen att jag läste den. Bitar av den kommer leva vidare i mig.
Kommer jag rekommendera den till andra? Nja ... Den fick bara 2 av 5 stjärnor av mig på Goodreads. Mest för det barnsliga stråket ... men kanske också av lite egoistiska skäl; de bitar jag tyckte var bra vill jag inte heller få förlöjligade av någon som kommer tillbaka efter att läst den på min rekommendation och totalt dissat den ... Komplext? Jo. Men så handlar det ju om Gud också.


“So no, I’m not too big on religion...and not very fond of politics or economics either...And why should I be? They are the man-created trinity of terrors that ravages the earth and deceives those I care about. What mental turmoil and anxiety does any human face that is not related to one of those three?”


Den finns att köpa HÄR (HÄR är den engelska häftade versionen), HÄR och HÄR. Man kan säkert låna den på biblioteken också.






The curious case of the Swedish Scchwoop





*scchwoop*





Inte bara enfärgad





Ordlös Lördag








fredag 16 januari 2015

Människoskapad känsla och länk till en tävling


Igår. Ja, det var också en dag. Det snöade. inte som illustrerad snö, eller snö på film - utan mer typiskt västkustskt (säg det snabbt 5 gånger), alltså jäms (jäms? *suckar* jag har tydligen en "haka-upp-mig-på-ord-dag") med marken. När vi (jag och unga ledare) kom ut till bilen var den snöig på ena sidan. Tung, blöt snö. På plussidan sprang jag mig ur ett snubblande fall TVÅ gånger och klarade mig från att behöva köra bil genomblöt.

Om vi tar med allt det i beräkningen och lägger till att jag slöat till över helgledigheterna (jul, nyår och allt annat trevligt) och det här var första dagen med gruppverksamhet till max och jag var lagom mör - ja, då kommer ni förstå resten av inlägget som är ett fototema ... 






Torsdagstema
människoskapelser


Tulpaner är  inte människoskapade (nåja- jag skulle säkert kunna argumentera för att de faktiskt är det - till del) - men Glädjen jag kände när jag kom hem och fann att min goe sambo köpt hem, inte en, men TRE buketter med fina tulpaner - DEN är ju människoskapad! Tack!
Årets första tulpaner här hemma hos oss! De är inte bara fina - de LÅTER även så himla krispigt skönt när man hanterar dem. Vad är där att INTE gilla med tulpaner, liksom.

Så, där har ni fototemat. 

Tävlingen då? Jo eminenta litteraturbloggen Kulturkollo har en tävling på gång där man kan vinna ... BÖCKER! Den bästa sortens tävling alltså. Och det enda man behöver göra är kommentera på deras tävling. Väl värt en kommentar! Ni hittar tävlingen HÄR!
Varför jag berättar om den? Jo, jag vill ju öka mina egna chanser till att vinna - och att ge lite gratis reklam för ett ställe jag trivs att gå in och läsa på dagligen är ju inte heller helt fel! #dethandlaromböckerjaggörnästanvadsomhellst








torsdag 15 januari 2015

Varm, luddig, lägerlängtan


Bland mycket annat jag gör i mitt jobb är det jag gör mest konfirmandrelaterat. Jättekul! Bland det roligaste är den kontakten vi har med ett litet gäng ungdomar som hängt med som unga ledare så länge att de nu nått "seniorstatus". Vi har därför beställt munkjackor ("hoodisar") till oss pedagoger och våra yngre, obetalda, fantastiska unga ledare så att hela omvärlden ser att vi hör ihop!
För det gör vi. Och det gillar jag :)




Torsdagstema








onsdag 14 januari 2015

Ovan, där!




Ovan, där, anar ni det. Ljuset.
Alldeles för långt bort.

Det regnar, haglar OCH åskar!
Är det ens tillåtet i naturlagarna?

#villeintegåutalls


Onsdagstema
Nå upp








måndag 12 januari 2015

This is how tired I am




And, no, I didn't get to take a nap either!







Jaha, så du gillar inte ...



... min nolltolerans när det gäller kränkande kommentarer?







"Du" är personen som jag sa ifrån till och som aldrig kommer läsa det här - 
för hit kommer bara empatiska och intelligenta människor! Men i alla fall.







Tacksamhet ... and "Right here, right now!"


Under den här bilden återkommer, (nästan) varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. Gör du något liknande? Nämn det gärna i en kommentar :)  Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


3328 – 3349


En skön kustpromenad
klippor
frälsarkransar
gula snäckor
ljudet av is
hålla fingrarna runt en kopp varmt te
grillade korvar ala Cypern (himmel så gott)
bordsgemenskap
kaffe ”på maten”
färdigdiskat
nya väckarklockssignalen – som en speldosa
att träffa våra Unga Ledare …
… och äldre Unga Ledare
bilturssnack
soffa+te+värmefilt+antikrundan
mobilkameran
äntligen hämtade grejer
att klara sig helskinnad undan Egon
en el-lös stund med levande ljus, pannlampa och god bok 
rask promenad
”Inga nyheter är goda nyheter”?
bokvloggar
extra filt i sängen





Joe Fraley: This is a video of me playing a song to my Mom who has Alzheimer's.




Right here, right now. 


Never give up.