Vilket land har en exemplarisk historia och en kultur utan misstag eller skelett i garderoben? Inget. Sverige är ovanligt skonat, dock. Men vi klagar. På samhället, på sjukvården, på skolväsendet … ja, allt egentligen. Kanske för det har blivit sämre än det har varit? Men trots att det fortfarande är väldigt bra!
Rädda för det mesta och ångestfyllda inför möjligheten att någon skulle tycka att vi inte var snälla i största allmänhet, hittar på faror, möjliga faror och obehagliga situationer, INNAN de händer, för vi tror att vi har superkraften att veta hur all andra tänker och kommer att tänka. Storhetsvansinne?
Vi har det ju bra!? Så bra att andra söker sig hit när de saknar trygghet! Så bra att vi verkligen kan kosta på oss att bjuda på oss själva. Vi har ju gjort något rätt eftersom vi lyckats ha det just så här bra. Det sorgliga är att vi inte verkar förstå det själva.
Ett land som står bakom barnkonventionen kan kosta på sig att klä ut sig till pepparkaksgubbar och hoppa små grodor utan att skämmas.
Ett land som förbjudit barnaga kanske kan rycka lite på axlarna åt att vi tittar på samma jultecknade filmer år efter år och skrattar åt en docka som får ”OK” stämplat i rumpan.
Ett land som tillåter samkönade äktenskap och har Gay-parad varje år kanske kan tillåta att pojkar och flickor får bli det de vill utan att tänka könsroller och kvotering i första hand.
Ett land som har så bra ekonomi men tillåter astronomiska summor i lön till chefspositioner samtidigt som andra lever i misär kanske inte ska tro att de har patent på hur man beter sig. Men kan lära sig att använda resurserna på ett bättre sätt?
Vi är ett land som bär kors i flaggan och de tre vise männens kronor i vårt vapen men inte vet om vi vågar ha skolavslutningar i kyrkans byggnad. Genom att förtränga vårt kristna arv ger vi andra känslan av att religion inte är önskvärt här? Det är inte religionsfrihet, det är frihet från religion? Om vi hellre bjuder på vårt historiska/religiösa/kulturella arv kanske andra nationaliteter vågar vara stolta över sitt?
Ett land som är byggt på ryggar av tidigare generationer, precis som alla andra länder, kanske, ödmjukt, i först hand, ska välkomna de som söker vår trygghet och bjuda på det som är vi, Sverige; ett långt ifrån perfekt land som älskar att stå i kö, prata väder och klaga! Samtidigt som vi ber om lite överseende med det får vi måna om att alla andra ska kunna få vara sig själva, de också!
Vi behöver ta oss själva lite lättare och lära oss att skratta åt det fyrkantiga i vårt beteende :) Innan alla andra gör det! Vi är knasiga på vårt sätt och kan vara stolta över det. Så som andra är stolta över sin knasighet. Vi bjuder varandra på det. Det är det här som är livet!
Sverige är kräftor, kebab, bagels, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.
Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!
Bra sammanfattning. :)
SvaraRadera