torsdag 25 augusti 2016

Modern Classics à la Penguin #4


Läs om min utmaning HÄR!


Herman Hesse är en författare jag faktiskt läst något av. Hesse, föddes 1877 i Tyskland och dog 1962 i Schweiz. Däremellan levde han sitt liv och skrev romaner samt poesi. Det enda jag har läst är Siddhartha - en bok om den unge mannen Siddhartha som lämnar familjen och den prästerliga banan för att ge sig ut i världen och komma underfund med meningen med livet. 
Hesse började sin bokliga bana som artonåring med att jobba i en bokhandel (med inriktning på teologi och filosofi) - och söndagarna tillbringade han tydligen hellre med en god bok än med vänner på galej. En kille helt i min smak ;)

Wikipedia skriver, helt korrekt, så här (som en bra sammanfattning):

Hesse fick Nobelpriset i litteratur 1946 och Pour le Mérite för sin insats för världsfreden 1955. Hans mest kända romaner är Stäppvargen, Siddhartha, Narziss och Goldmund och Glaspärlespelet, som allesammans handlar om letandet efter andlighet utanför samhället eller om utanförskapet i sig.
När böcker brändes på bål i Nazi-Tyskland var hans böcker bland de som inte slapp undan lågorna. Säker farliga för att de uppmanade människor att tänka själva. 

Hesses böcker har inte blivit omoderna - i alla fall inte alla. Siddhartha var en av böckerna som kom ut i pocketserien Albert Bonniers Klassiker, 2012. Det var då jag bestämde mig för att, äntligen läsa den. Kanske är det till och med dags att läsa om den.
Just Siddhartha kan man ladda ner på engelska från Goodreads och läsa på en gång - gratis. Klicka HÄR!


Citatet kommer, naturligtvis, ur, just, Siddhartha:

“Words do not express thoughts very well. they always become a little different immediately they are expressed, a little distorted, a little foolish. And yet it also pleases me and seems right that what is of value and wisdom to one man seems nonsense to another.”

"Ord uttrycker inte tankar särskilt bra. Omedelbart efter att de uttalats blir de lite annorlunda, lite förvridna, lite löjliga. Och ändå känns det rätt, och glädjer mig, att det som är av värde och vist för en man verkar vara nonsens för en annan."







måndag 22 augusti 2016

Tacksamhet ...


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


Fullmånen en vacker kväll
lite mer sommar kvar
planering som känns bra
kollegie-promenad
entusiaster
udda filmer
smågodis – då och då
diskfritt kök
sport – från TV-soffan
damernas fotbollssilver
citronmeliss
kärlek
Att få läsa en bok innan den ges ut
stilla stunder
andakt
tvättade skor
glasögon
e-böcker när man ska resa
rena kläder
Hela resväskor
bärbar elektronik
tvätt-torkar-väder
god granne
snart mogna äpplen
längtan efter äppelpaj
vaniljsås














söndag 21 augusti 2016

En smakebit på søndag: Moon Over Soho (Peter Grant #2) av Ben Aaronovitch


Nu är sommaren över! ... eller, nej, det får vi verkligen hoppas att den inte är - inte helt - men nu är "En smakebit på søndag" tillbaka efter sommarledigheten i alla fall.

Mari på bloggen Flukten fra Virkeligheten hjälper oss att bjuda varandra på smakbitar ur de böcker vi läser just nu. Alltid kul att få lite boktips och lite försmak. Inga spoilers! Se andras smakbitar för dagen HÄR!

Pappersböcker har varit temat hela sommaren - det har inte ens blivit lite ljudbok då promenaderna har varit ägnade åt diverse bra poddar ... och ett och annat samtal med sambon. Nu har jag precis börjat på en e-bok. 

I maj läste jag Rivers of London (Peter Grant #1) by Ben Aaronovitch och nu är det dags för del två: Moon Over Soho. Appen påstår att jag är 18%  in i boken och jag njuter av den minst lika mycket som del 1. Jag gillar humorn. Verkligen skön!

Om boken kan man läsa:

BODY AND SOUL The song. That's what London constable and sorcerer's apprentice Peter Grant first notices when he examines the corpse of Cyrus Wilkins, part-time jazz drummer and full-time accountant, who dropped dead of a heart attack while playing a gig at Soho's 606 Club. The notes of the old jazz standard are rising from the body a sure sign that something about the man's death was not at all natural but instead supernatural.Body and soul they're also what Peter will risk as he investigates a pattern of similar deaths in and around Soho. With the help of his superior officer, Detective Chief Inspector Thomas Nightingale, the last registered wizard in England, and the assistance of beautiful jazz aficionado Simone Fitzwilliam, Peter will uncover a deadly magical menace one that leads right to his own doorstep and to the squandered promise of a young jazz musician: a talented trumpet player named Richard 'Lord' Grant otherwise known as Peter's dear old dad.

Här kommer två sköna smakbitar ur boken:
“For a terrifying moment I thought he was going to hug me, but fortunately we both remembered we were English just in time. Still, it was a close call.”
“Five hundred years ago the notoriously savvy Henry VIII discovered an elegant way to solve both his theological problems and his personal liquidity crisis - he dissolved the monasteries and nicked all their land. Since the principle of any rich person who wants to stay rich is, never give anything away unless you absolutely have to, the land has stayed with Crown ever since.”






torsdag 18 augusti 2016

Modern Classics à la Penguin #3


Läs om min egen utmaning HÄR!

Författaren för den här veckan är en som ingen av oss missat, väl? John-Paul Sartre. Har man bara gått i skolan så har man hört namnet - om inte annat för att han är ett namn inom filosofin genom Existentialismen (som jag inte kan tillräckligt om för att förklara, men klicka på ordet så kommer ni till en sida som berättar det mesta om just det).
Sartre undersökte själv meningen med livet och kom fram till att ”existensen föregår essensen”. Med denna koncentrerade formulering menar Sartre helt enkelt att någon mening med tillvaron (essensen) fanns inte före människornas existens utan behövde i stället skapas efteråt, vilket endast kan leda till en producerad mening.
Citat kommer från DEN HÄR sidan. Så, meningen med livet är vad vi själva gör det till? Ansvarsfull. Något mänskligheten inte är så bra på  ....

I dramat Inför Lyckta Dörrar finns den väl citerade meningenHelvetet är andra människor. Jag vet inget om dramat men är väl bekant med citatet.

Hursomhellst ... 

John-Paul Sartre, född 21 juni 1905, död 15 april 1980. En fransk författare och tillika filosof. Han mest kända filosofiska verk är nog Varat och Intet.
Sartre skrev facklitteratur, noveller, dramer och romaner. Allmänt känd är han kanske mest för brevromanen Äcklet (Nausea).

Om Äcklet kan man på Bokus (och tillika, Goodreads) sida om boken läsa:
Efter ett kringflackande liv har Antoine Roquentin slagit sig ned i en liten fransk hamnstad. För att fördriva tiden sysslar han med att fullborda ett historiskt arbete, men det inger honom ingen tillfredsställelse. Historien är död för honom, även hans eget förflutna, och han är oförmögen att upprätta kontakt med det närvarande. Lösryckt ur alla sammanhang grips han av ett oemotståndligt äckel inför sitt eget kroppsliga jag, inför själva existensen av människor och ting. Äcklet är en bok utan nåd, en av de stora tolkningarna av den moderna människans främlingskap. Med etsande inlevelse skildrar Jean-Paul Sartre en livssituation där identitetsförlust och overklighetskänsla blir till en kväljande upplevelse av tillvarons absurditet.

Sartre tilldelades 1964 Nobelpriset i litteratur men tackade nej. I sitt avböjande sa han:  
"It is not the same thing if I sign Jean-Paul Sartre or if I sign Jean-Paul Sartre, Nobel Prize laureate. A writer must refuse to allow himself to be transformed into an institution, even if it takes place in the most honorable form."

Sartre har sagt, och skrivit, mycket klokt. Mycket av det kloka är väldigt rakt på och känns sant, och därmed rätt hårt. Så, det var ett svårt val den här gången - men det får bli detta, från Äcklet, och lite längre ner vågar jag mig på en översättning ... 


“I am alone in the midst of these happy, reasonable voices. All these creatures spend their time explaining, realising happily that they agree with each other. In Heaven's name, why is it so important to think the same things all together. ”

Jag är ensam bland dessa förnöjda, förnuftiga röster. Alla dessa varelser spenderar sin tid med att förklara och inser glatt att de håller med varandra. Varför, i himlens namn, är det så viktigt att alla tänker lika.







onsdag 17 augusti 2016

Instagram


När jag inte hinner blogga så är det nog så att jag i alla fall hunnit med ett Instagram-foto eller två. Sensommaren ska ju dokumenteras ... eller nå't :)

Har ni också Instagram men jag inte följer er så lägg till ert Insta-namn i kommentarerna så jag kan hitta er ... om ni vill ha en följare till :) 


Själv heter jag evatrillian - ingen är förvånad!







måndag 15 augusti 2016

En helgbild


Igår var vi i Lysekil och gôttade oss med lite promenad, glass, kaffe och Pokémon Go! i solskenet! Det var så himla skönt! Till och med kaffemuggen var med på det hela :)













Tacksamhet ...


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


länkar t tacksamhet i veckorna
lugn jobbstart
soligt avslut på en regnig dag
mer plommon!
långpromenad
goda mackor
ära plommon direkt från trädet
familjeannons
”riktigt” kaffe
bra svensk litteratur
tid för eftertanke
mediciner
tid att sätta sig in i diverse
musik till arbetet
återigen, om och om; tålamod
gott samarbete
att rensa ut
uppskattning
läsa saga
bebis-snack – livets hemligheter
kolasås
min kaffekanna i blå emalj
stunden på kv då BH:n åker av
rester till matlådor
medalj-glädjen i OS
sol och blå himmel
en dag utomhus















Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...