torsdag 25 maj 2017

Modern Classics à la Penguin #39


Läs om min egen utmaning HÄR!

Carlo Levi, 1902 - 1975, var en Italiensk författare och målare som startade sen yrkesbana som läkare.

Wikipedia bjuder på den här fascinerande berättelsen om honom:
År 1929 var han med och grundade en antifascistisk rörelse som kallades Giustizia e Libertà och blev ledare för den italienska grenen tillsammans med Leone Ginzburg, en rysk jude från Odessa. Som ett resultat av hans aktivism och engagemang för antifascistiska rörelser blev Levi gripen och var landsförvisad till Aliano (Gagliano i boken), en stad i ett avlägset område i Italien som heter Lucania 1935-1936. Under sin exil ägnade han stor del av sin tid åt sitt måleri.
Efter frigivningen flyttade han till Frankrike och bodde där från 1939 till 1941. År 1941 återvände han till Italien, men greps senare i Florens och internerades i Muratefängelset. Han släpptes efter Benito Mussolini arrestering och sökte skydd på andra sidan gatan från Pitti Palace, där han skrev sin Cristo si è fermato en Eboli.
Efter andra världskriget flyttade han till Rom och arbetade under en tid som redaktör för tidningen Italia Libera, organ för Partito d'Azione, en antifascistisk organisation som växte fram ur den republikanska traditionen. Han fortsatte att skriva och måla och ställde ut i Europa och USA.

Endast tre böcker verkar ha översatts till svenska: Kristus stannade i Eboli, Klockan och Orden är stenar: tre färder på Sicilien. Ingen av dem finns nu i tryck.

Fler av Levis böcker blev film. Mest känd är filmatiseringen av hans mest kända bok Kristus stannade i Eboli. På engelska kan man läsa följande om boken (och därmed filmen):


The story follows a real life anti-fascist intellectual, Carlo Levi, into his forced exile in small, isolated village in a remote region of Southern Italy. The village is populated by inhabitants who barely survive on the meager harvest of the unyielding land. Eboli, the closest train station, is the last outpost of civilization (such as it is) before entering a world that has changed very little since the Middle Ages. The movie title, after the book written by Carlo Levi, expresses all the sense of abandon, neglect, desolation and human despair. According to the local tales, even Christ, in his southward journey, went no further than Eboli. Beyond that point, not even God dared (or could be bothered) to go...

Det finns lite av hans konst att finna på en vanlig Google-sökning - men å andra sidan vet jag inte hur produktiv han var. De exempel som sökningen bjuder på tilltalar mig inte speciellt. På en hemsida hittar jag den som jag tycker bäst om - kanske för att den känns tidlös:

Carlo Levi: Ritratto di Giulia, la Santarcangelese

Citat får jag söka hos Goodreads, och jag fastnar för det här, ur Christ stopped att Eboli:
“The greatest travelers have not gone beyond the limits of their own world; they have trodden the paths of their own souls, of good and evil, of morality and redemption.”









onsdag 24 maj 2017

Behöver vi religion?






Mitt svar?
Jag vill svara nej men vet också att vi individer behöver träffa fler som tänker som oss. Som tror som oss. Vi behöver tillhörighet.

När blir det religion? 









tisdag 23 maj 2017

Att behöva vara "så j**la pk" - det tar aldrig slut


En del uttrycker sig så himla dumt att man inte vet om de, egentligen, helt enkelt bara hugger ner på andra för att de är dumma eller om de har gått i ett låst läge av självförsvar som vi inte vet bakgrunden till.
Det är lätt att låta bli att fundera på det och helt enkelt reagera med att slå ifrån sig och dumförklara dem. Förståeligt, kan man tycka. Men då kanske vi inte är bättre än den som hade otur när hen tänkte i första taget. Men, vet ni – OM man nu skulle tänka sig för lite och fundera över varför oturstänkaren sagt som hen gjort ... ja, då är man ”så j**la PK”!

Hur man vänder sig har man ändan bak. Är det inte fantastiskt hur vi dumförklarar varandra till undergång – men vad alla egentligen vill är att bli hörda och sedda?

DEN HÄR debattartikeln gjorde mig rosenrasande igår. Och, nej, det har inte gått över – för så uttrycker man sig inte. Men visst låter det som en person som gått i låst läge av självförsvar? Kanske för att personen i fråga i alla lägen uttrycker sin åsikt på det klumpiga sätt han i artikeln ger prov på? Det vet vi ju inte.
DET HÄR svaret på den debattartikeln dämpar, aningen, min frustration genom att visa omvärlden att debattskribentens åsikter inte är allas i Svenska kyrkan, men gör mig också aningens …besviken. Uttrycksfrihet? Jo, visst … men skribenten i första artikeln går förbi gränserna för vad som är ok. Det borde få någon sorts konsekvens ... men, det är inte så enkelt - det fattar jag.

En präst sitter i förtroendeposition och många ser fortfarande upp till titeln – och då är det inte bara personen med titeln som får skiten för hur den uttrycker sig, när den gör det på ett så kränkande vis, utan hela organisationen som bär titelns ursprung – i det här fallet Svenska kyrkan. I det här fallet inte bara skribentens arbetsgivare utan även min … och många, många, fleras.

Det gör mig frustrerad att en persons dumhet har förmågan att färga människors åsikt om en hel institution i samhället. Personen som skrivit debattartikeln är en osedvanligt ogenomtänkt person – men den sortens människor finns över allt (oavsett titel, kön, och allt vad det må vara vi klassas in i för kategorier) och jag, som anställd i samma ”firma” ska inte behöva försvara mig i ljuset av vad han tycker och uttrycker. Det ska endast han behöva göra … men så funkar det ju inte … tyvärr.

En dumhet kräver 50 goda, bra, väl genomtänkta andra anledningar för att uppvägas. Så – ja, nu fortsätter väl vi andra som vi alltid gjort … men ett antal kilometer tillbaka ner i en backe vi redan kämpat uppför så många gånger förr.

Det tar aldrig slut.



#allaslikavärde #allaslikavärdepåriktigt #uttryckdigrespektfullt #görsågottdukan #stoltjävlapk #pride #svenskakyrkan








måndag 22 maj 2017

Tacksamhet ...


Under den här bilden återkommer, varje måndag, det som förgyllt den gångna veckan. 
Gör du något liknande?  :) Länka gärna via InLinks nedan så vi kan hitta varandra!  
Tillsammans gör vi vardagen ljusare!


Inbjudningar
Nordens Ark
fika inomhus när det är kallt
Varmt kaffe
samåkning
Sing-a-Long
färskt smågodis
filma-paus-snack
sommarvärme om kvällen
ljusa kvällar
bananer
omorganisation (möbelvis)
frankeringsmaskin
proffsfotograf
färdiga mackor
göra ärenden tillsammans
lunch med fina ledargänget
ge gåva
8-årskalas
hemmamys
lax-lunch
årets första rabarberpaj
söndagslugn













lördag 20 maj 2017

Använder ni en sådan här när ni blandar färg?




Nu vet både ni och jag att det får man INTE göra!
Tur att man läser instruktionerna ändå!

😉








fredag 19 maj 2017

En riktigt bra film :) Varsågod!


Gud och Big Bang - en film om de små frågorna som vi alla, på  ett eller annat sätt, från en eller annan vinkel, funderar på - för att vi är människor!



Kan man tro på Gud och naturvetenskapen på samma gång? Vad har troende människor sin religion till? Kan naturvetenskapen ge svar på livets mening? ”Gud och Big Bang” är en film om religion och naturvetenskap för gymnasieelever, producerad av Svenska kyrkan.








torsdag 18 maj 2017

Modern Classics à la Penguin #38


Läs om min egen utmaning HÄR!

Ryūnosuke Akutagawa, 1892 – 1927 var en japansk författare och anses vara novellernas fader. Ett litterärt pris finns i i japan i hans namn, Akutagawa-priset som ges två gånger per år för "the best serious literary story published in a newspaper or magazine by a new or rising author". 

Goodreads skriver följande om honom som författare:
Akutagawa Ryūnosuke (芥川 龍之介) was one of the first prewar Japanese writers to achieve a wide foreign readership, partly because of his technical virtuosity, partly because his work seemed to represent imaginative fiction as opposed to the mundane accounts of the I-novelists of the time, partly because of his brilliant joining of traditional material to a modern sensibility, and partly because of film director Kurosawa Akira's masterful adaptation of two of his short stories for the screen.

På samma sida läser jag citat ur hans författarskap och väljer följande ur "The Life of a Stupid Man":

“He wanted to live life so intensely that he could die at any moment without regrets.”









Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...